Andreas Mattsson - The lawlessness of the ruling classes 9/10
Popsicle.
Det känns omöjligt och lite ovärdigt att inte börja en recension av Andreas Mattsson där.
Historielektion: I mitten av 90-talet släppte Popsicle (med frontfiguren Andreas Mattsson) två plattor som kom att förändra den svenska rockmusiken för all framtid. Samtliga musikkritiker stod i kö för att få hylla de tvära norrlänningarna och när de på en Grammy-gala önskade livet av dansbandsgruppen Arvingarna, ja då hade Sverige äntligen fått sitt första riktiga indie-band. De ansågs t o m så stilbildande att de fick en egen genre döpt efter sig; swindie (swedish indie). Undertecknad hade, by the way, deras Hey Princess som högst placerade svenska låt på listan över 90-talets bästa låtar. Popsicle släppte ytterligare två plattor innan de i slutet av förra årtiondet beslutade sig för att lägga av. Sällan har så många fin-recensenter dränkt sin sorg i gratisölen på Café Operas mediabar som då.
End of story, trodde många. Men ett musikgeni som Andreas Mattsson skapade nya former och projekt för sin musik. Mest intressant var samarbetet med Niklas Frisk (ex-Atomic Swing) i Sweet Chariots. (Att herr Mattsson också skrivit låtar till Carola, Peter Jöback och Brolle Jr lämnar vi i denna parentes). Förra året bestämde sig dessutom Popsicle för en återförening med en spelning i Stockholm och en samlingsskiva. End of story, trodde även jag.
Därför var överraskningen lika stor som Leksand i elitserien när det plötsligt började viskas om att en soloplatta var inspelad.
För mig var Andreas Mattsson en rebell, någon som kunde skrika hjärtat ur sig för att göra sig hörd, ett språkrör på en barrikad av öronbedövande gitarrer. Och Mattsson anno 2006 är fortfarande en rebell. Men precis som det var för Thåström med "Skebokvarnsv. 209" så känns det även för Andreas nödvändigt att använda andra vapen, andra metoder, för att nu göra sig hörd. Det hade varit omöjligt att försöka göra en ny Popsicle-skiva. The lawlessness of the ruling classes är en akustisk platta, byggd på Mattsson osviktliga känsla för Nick Cave-vackra melodier, sjugna på indie-guruns nästan patenterat vemodiga sätt. Det handlar om att ibland få stå i rampljuset, och ibland få kliva ur, om att leva i den lilla världen och få fäste där, om att överexponera sig själv till pinsamhetens gräns i en förälskelse, om kärlek som inte övervintrar, om värdet av vänskap och om att orka börja om. Det handlar om att tonsätta stora tankar.
Jag måste erkänna att jag är fullständig omtumlad av den här skivan. Låtar som It's easier to handle all your friends than to keep just one love alive, Where the wave breaks och Through the evening, through the snow är små konstverk med en personlig avsändare.
The lawlessness of the ruling classes är en grandios comeback av en stor svensk låtskrivare. Good to see you again.
Betyg 9/10 - Isac
Kommentarer
Trackback
