Till minne av Sveriges första flickidol
Det har gått snart 50 år sedan Göteborgs-sonen Tommy Blom blev flickidol (innan begreppet ens fanns) som sångare i Sveriges första pojkband Tages. Gruppen hade precis vunnit musiktävlingen ”Västkustens Beatles” och som pris fått släppa singeln Sleep Little Girl. Succén blev total, kanske inte så mycket för den sockervadds-söta låten, utan för den effekt de snygga och stilsäkra killarna i bandet hade på dåtidens tonårstjejer. Sverige hade fått sitt eget Beatles-syndrom och dess karismatiske sångare blev framröstad till Sveriges snyggaste (eller sötaste som det hette på 60-talet). Under ett antal år i slutet av sextiotalet prenumererade Tages på topplisteplaceringar och fick flickor med förnamn som Ann-Kristin, Kerstin, Ulla och Britt-Marie att vallfärda till folkparkerna för att skrika halsarna av sig till hits som I Should Be Glad, Miss MacBaren, Every Raindrop Means a Lot och I’m Going Out (the Same way I Came In). Den sistnämnda är fortfarande en av de mest stilrena pophits som gjorts i det här landet. Efter ett misslyckat försök att slå igenom i England lämnade Tommy bandet 1969. Efter Tages drog Tommy igång en egen solokarriär men blev kanske mest framgångsrik som manager åt andra artister, bl a Magnus Uggla, och som hotellägare på Mallorca.
Jag träffade Tommy i mitten på nittiotalet när vi båda började jobba på den då relativt nya radiostationen Vinyl 107 i Stockholm. Eftersom vi både delade en nästan osund kärlek till musiken blev vi trots åldersskillnaden goda vänner. Tommy hade ju stått mitt i den musikmylla som skapat den moderna popmusiken och han delade gärna med sig av minnen och händelser om de många artister han mött eller spelat med (Cliff Richards, Tom Jones, John Fogerty etc). Tommy blev en ikonisk programledare på stationen och var kvar där fram till 2008.
Tommy fortsatte med musiken och under nittiotalet kunde man ofta se honom spontan-uppträda med egenskriven trubadurmusik eller tolka andra likasinnade. Jag minns ett magiskt ögonblick en söndagseftermiddag på Mose Backe bakficka när Tommy framförde Staten och Kapitalet med en överraskande road Joakim Thåström i publiken.
Tommys öppenhjärtighet gjorde att han hade många nära vänner i artistbranschen, vilket visade sig i uppslutningen på hans numera legendariska 50-årskalas på krogen Charles Dickens på Söder i Stockholm, och vilket i början på 2000-talet ledde till att han, tillsammans med Svenne Hedlund, Lennart Grahn och Lalla Hansson, bildade senior-supergruppen med det självironiska namnet Idolerna. Låten Sommar blev en Svensktoppshit och återigen vallfärdade damer med förnamn som Ann-Kristin, Kerstin, Ulla och Britt-Marie till folkparkerna för att se sina forna idoler. Jag träffade Tommy under en skivsignering med Idolerna och han var strålande glad över framgångarna - ”Fan Patrick, det är som att få blomma en andra gång”.
Vad få vet är att Tommy Blom också är en megakändis för en hel generation svenska barn födda på denna sida sekelskiftet. Tommy gör nämligen den svenska rösten till Herr Krabba i filmerna och tv-serierna om SvampBob Fyrkant. När jag berättade för mina barn att jag kände Herr Krabba (rösten) så tvingade min yngste son mig att följa med honom till skolan och berätta detta för hela klassen ”för det var såååå coolt”. Jag berättade detta för Tommy vid ett tillfälle och vi konstaterade skrattande att kanske var det så han skulle bli ihågkommen; som en bullrig krabba i en tecknad serie.
Sveriges första flickidol kommer naturligtvis att bli ihågkommen för så mycket mer än så. Efter några års kamp mot cancern tystnade rösten och i söndags slöts de varma ögonen för sista gången. Tommy Blom sörjs närmast av frun Maj (de har varit gifta i 45 år i år) och sönerna Kasper och Buster…samt av en stor skara tanter med förnamn som Ann-Kristin, Kerstin, Ulla och Britt-Marie.
Patrick Isacson
Lars Winnerbäck - Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Det är lätt att bli kärv i ett land där man ständigt flyr kylan, och man bara blommar några månader om året.
Där bankdirektörer badar i vaniljsås medan den vanliga människan skrubbar svavelosande ångest ur huden.
Det är lätt att tappa tron där duggregnet kommer från sidan och där uppblåsta drömmar förlorar sin heder på bästa sändningstid.
Där man tittar bort när någon faller och man tvättar händerna med sprit.
Det är lätt att skapa vemod där algblomning är en farsot och ensamhet ett civilstånd.
Där jantelagen är en dna-kromosom och du blir vad du äter.
”Det klär dig att du tvivlar på din duglighet – det gör man där vi kommer ifrån”
Även om Lars Winnerbäck inte är den stora samtidstolkaren så är det svårt att bortse från den nutida svenskhet som vilar över hans texter.
”I Stockholm”, ”Stackars” och ”Söndermarken” är alla alster med samtiden som kuliss och även på ”Tänk om jag ångrar mig...” finns det som formar oss ständigt med som en dold orsak. Samtiden, lunket... det man inte twittrade om.
Jag gillade aldrig ”Daugava” (bevisligen). Det var en vilsen och skadeskjuten själ i ett sunkigt hotellrum med tom minibar. Utan hopp. En ensamhet som vägrade behandling.
Det är en annan höst vi går tillmötes denna gången. Livet är lite renare, och slutar man titta ner så ser man faktiskt solen ibland. ”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen” låter som Winnerbäck innan ”Söndermarken”, innan allt hände.
Det är modigt att ta ett kliv tillbaka. Det här är Winnerbäck – lika komplicerat och lika självklart som alltid. Kanske lite mera bredbent, lite Thåström, mycket Kent och med ett nästan bortglömt snett winnerbäckst leende i ena mungipan. Det är förflyttelsen från ”Jag fattar ingenting” till ”Jag fattar allting”.
”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen” är ett pärlband av gråsten. ”Jag får liksom ingen ordning” är redan topplistesvindel. ”Fribiljett mot himlen” står på tillväxt. I ”Köpenhamn och överallt” laxerar Lasse Sverige och svensk dumhet ur sig.
Vemodigt klarsynta ”Jag fattar allting”. Bredbenta ”Ett sällsynt exemplar”. Sårbara ”Du som reser mig”. Och avslutande ”Berätta hur du gör” – ett mästerverk i varje beståndsdel.
Det är lätt att känna vemod när solen tar sovmorgon men det blir lättare när man har någon att dela morgonen med.
Lars Winnerbäck kommer att vara ett självklart sällskap hösten 2009.
/Isac
Blandband 09:06
http://open.spotify.com/user/patrisac/playlist/1xr7w2WBZnNhuhDu6jo3CK
Lars Winnerbäck – Jag får liksom ingen ordning
Lasse är som en polare man känt sen dagis – så lätt att ta för given. Men när Lasse sätter tvärdrag i sin ibland introverta minibars-tömmar-vardag är ingen annan svenskspråkig artist viktigare...
Futureheads - The beginning of the twist
Postpunkiga Futureheads har varit lovande sedan debutsingeln Carnival Kid 2004 och nu... äntligen...börjar det röra på sig igen. Lovande – igen.
Luca Carboni – La casa di hilde
Bologna-ättlade musikikonen Luca har sålt över en miljon skivor i hemlandet Italien. Det finns en anledning...
Jamie T – Chaka Demus
Jag vill inte, men kan inte låta bli att charmas av rumlige Jamie T’s släpiga, backåtlutade hemmabryggda britt hip-hop.
Death Cab For Cutie – Meet me on the Equinox
Tokhypade DCFC bygger vidare på sin finsnickrade indiepop.
Brendan Benson – Garbage day
Detroits finest Brendan Benson verkar ha mått bra av den musikaliska skilsmässan från Jack White. Klivet tillbaka till det enkla pophantverket gör Brendan intressant igen.
Arctic Monkey – Cornerstone
Vissa låtar önskar man att de aldrig tog slut. Man är uppslukad i ett mood man inte vill ta sig ur och man repeatar låten om och om igen för att bibehålla känslan. Cornerstone har den effekten på mig. Arctic Monkey är det bästa de har på ön just nu.
Finley – La mia notte
Finley kallas italiens Green Day... Nåja. Mer Jonas Brothers kanske, men ganska kul ändå.
Fibes, Oh Fibes – Love Child
Tandblekningsgnistrande clubpop när den är som allra bäst.
Five for Fighting – Chances
John Ondrasiks projektband FOF är skön sensommar sing /songwriting som gjord för bilåkning
Magnus Carlson – Sugar man
Wiping Willows-Magnus goes snygg-jazz
Lars Winnerbäck – Från värmen in i kylan
Samma ursvenska vemod som en vinterfuktig lovikkavante...
Blandband 09:04
http://open.spotify.com/user/patrisac/playlist/50igFTVbCFLrps7LOu8F0b
Muse – Uprising
Matthew Bellamy har musikbranschens kanske febrigaste röst och nya låten Uprising är by far det bästa trion har tryckt ur sig. En av årets bästa låtar.
Arctic Monkeys – Crying Lightning
Bästa brittiska bandet sen Oasis slutade knarka. Nya plattan Humbug är, på ren blekingska, asbra. Släpps för laglig nerladdning 24 aug.
Stadio – Gioia E Dolore
Det är nåt med mig och italiensk musik... Ikonerna Stadio är bättre än på länge.
Kings of Leon – Notion
Det är sååååååååå schysst att KOL, som jag dyrkat sen första EPn 2003, nu plötsligt blivit monsterstora. Notion är uppföljaren till brottarhitten Use Somebody.
Maxwell – Love You
Ända sedan John Legend 2004 slet upp hela soulgenren med rötterna och placerade den i näringsrik motownmylla har fler och fler artister börjat skala av sin soulmusik. Senast i raden är Maxwell, vars musik man blir sjukt snygg av.
Pihlis – Alla längtar någon annanstans
Tyvärr har inte Spotify versionen där Moneybrother är med och sjunger men det är inget större fel på originalet heller. Svensk musik mår bra.
The Republic Tigers – Fight Song
Allt mer indie pop känns lika konturlös som en igelkott på E4an. Ett gyllene undantag är Kansas-gruppen The Republic Tigers.
Newton Faulker – Dream Catch Me
Två år gamla Dream Catch Me är fortfarande en av decenniets bästa låtar.
Bloc Party – One More Chance
Londons art-punkers fortsätter att släppa kul låtar...
Franz Ferdinand – No You Girl
Ett singel-släpp från Franz Ferdinands ger inte längre utslag på Richterskalan men deras nya funkiga stil är ganska kul, framförallt live.
Editors – Bones
Studenter bildar band, vill vara emo för att impa på brudar, spelar indie, spelar svåra, får skivkontrakt, blir hypade, släpper hyllad debut, får kreativ härdsmälta, inga uppdateringar på myspace, gör comeback, släpper Bones...
Golden Smog – Until You Came Along
Det blev inte så mycket mer med Soul Asylum efter kiosk-vältaren Runaway Train 1993. Men sidoprojektet Golden Smog med medlemmar även från Wilco och Jayhawkes är numera kultförklarade av oss americana-junkies.
The Submarines – You, Me and The Bourgeoisie
Har aldrig hört talas om men kul låt…
Blandband 09:02
20 bra saker 2008
Blandband 09:01
Isaac Hayes död
Han blev 65 år gammal.
Han vann en Grammy och en Oscar för ledmotivet i actionfilmen "Shaft" från 1971 och har gjort "Chefs" röst i serien South Park.
På söndagen hittade anhöriga honom medvetslös i hemmet bredvid ett löpband.
Löpbandet var fortfarande i gång när läkare kom till platsen.
De försökte att återuppliva honom på platsen och förde honom sedan till Baptist East-sjukhuset i Memphis där han dödförklarades.
Det handlar om naturlig död, uppger en talesman.
Isaac Hayes var låtskrivare och en av de stora artisterna i det legendariska Stax i Memphis som skulle fira 50 år som skivbolag på fredag.
Isaac Hayes släppte sitt första soloalbum 1967. 2002 blev han inskriven i "Rock and Roll of Fame."
The Verve is back
The Verve - Richard Ashcroft, Simon Jones, Nick McCabe och Peter Salisbury - släpper i augusti sin första singel på över tio år! "Love Is Noise" heter låten och är den första singeln sedan 1998 års "Sonnet".
"Love Is Noise" är producerad av bandet själva, inspelad i State Of The Ark och Metropolis Studio i London och kommer inte att göra något Verve-fan besviken. Låten är en riktig sommar-anthem och finns med på det kommande albumet "Forth" som släpps den 20 augusti.
Love is Noise kan du höra på http://www.myspace.com/thevervetv
Ny singel med Winnerbäck
Coldplay - Violet Hill Free download
Från och med den 29 april klockan 13.15 och en vecka framåt finns "Violet Hill" att ladda ner gratis på Coldplays hemsida http://www.coldplay.com/.
Kleerup - Det efterlängtade albumet släpps 21 maj
Intresset är om möjligt ännu större hemma på svensk mark. Den 21 maj släpps det självbetitlade debutalbumet "Kleerup", som innehåller en gedigen gästlista med namn som Marit Bergman, Lykke Li och Lisa Milberg från The Concretes.
The Kooks - "Konk" - 8 av 10
The Kooks har gjort ett underbart soundtrack till vårens bästa dagar - när man har solen i ögonen, framgången i ryggen och livet går en bra bit över hastighetsgränsen. Always where I need to be och See the sun har en lika självklar plats i vårruset som vitsippor och valborgs-fyllor.
Som ett motgift till kinkig och flyktig art-pop, har The Kooks en ambition att nå en mer klassisk rockstatus. Och med Konk är Luke Pritchard och hans band på god väg att (som de säger på de brittiska öarna) hitting the mark.
Betyg: 8 av 10
/Isac
Babyshambles - "Oh What a Lovely Tour"
Den 4 juni kommer denna konsert ut för första gången på DVD och CD och har fått titeln "Oh What A Lovely Tour". DVD'n är gjord av Georgio Testi, som även har gjort videos till Damon Albarns The Good, The Bad & The Queen.
"Oh What A Lovely Tour" innehåller även videos till singlarna "The Blinding", "Delivery", "You Talk", och "Love You but You're Green".
I sommar spelar Babyshambles på Hultsfredsfestivalen.
